Att tala om “Nattväktarstat” leder tankarna till socialisten Ferdinand Lasalle, som myntade begreppet i Berlin 1862. I en nattväktarstat har staten som uppgift att garantera medborgarnas säkerhet och inte mycket mer. Samhället har hand om försvar, polis och rättsväsende medan allt annat sköts av medborgarna själv.

Här i Sverige har vi gått åt precis andra hållet, vi har i princip inget försvar, en dåligt fungerande poliskår men med en total detaljreglering på alla andra områden, allt från om humrar får ha gummiband på klorna till försäljning av lokalt producerat öl.

Vårt samhälle har blivit en “Nattvandrarstat” där de ursprungliga kärnuppgifterna nu övertas av ideella krafter och staten visar sin oförmåga att lösa sina viktiga uppgifter.

Under den katastrofala skogsbranden i Mellansverige kunde försvarsmakten bara bistå med begränsad hjälp med ett minimum av personal och helikoptrar.

Däremot reste tusentals frivilliga till brandområdet för att sköta evakueringar, transporter och distribution av mat.

Länsstyrelsen i Västmanlands län gick ut på Twitter och bad privatpersoner att skänka t.ex. kalsonger, arbetshandskar och stövlar till de som bekämpade branden trots att Försvarsmaktens centrallager fanns en timme bort!

Vart tog det statliga ansvaret vägen? Varför ska personal från statliga myndigheter och kommunal förvaltning, men även frivilliga, insatta med att släcka Sveriges största skogsbrand i modern tid behöva vara beroende av privata donationer för sin grundläggande funktion?

Vi fick ta hjälp från andra länder för att effektivt kunna vattenbomba den brinnande skogen för att försvaret hade sålt sina helikoptrar till ett företag i USA som utför just vattenbombning. Vi är ett av EUs mest skogsbeklädda länder och saknar helt egna resurser för att släcka stora bränder.

Helt otroligt!

I hur många fall har vi inte sett polismyndigheten gå bet på att hitta försvunna personer där frivilliga insatser från t.ex. Missing People löser problemet på nolltid?

2010 mördades en ung dam här i Västsverige. Polisen var handfallen och det var inte förrän Missing People tog tag i detta 2012 som mordet fick sin lösning.

I många av våra ghetton vågar inte längre polis eller räddningstjänst ingripa utan de får bara se på när bilar och hus brinner.

De vågar inte gå in om de lokala frivilliga insatserna inte banar och bereder väg.

Detta beror inte på den enskilde polismannens insatser. Det beror på stora och svåra ledningsproblem inom svensk polis. Tänk på att myndigheter såväl som trappor städas bäst uppifrån!

Minns ni Tsunamikatastrofen 26 december 2004? Minns ni hur fullständigt lamslaget vårt land var då? De flesta andra länder, inklusive de värst drabbade, hade organiserat hjälp och transporter innan vår regering ens fått av sig filttofflorna.

Nu skall jag på intet sätt förringa omfattningen av skogsbranden i somras eller tsunamin 2004. Båda var katastrofer som kommer att minnas under överskådlig tid.

Men, vad händer den dagen vårt land ställs inför en riktigt stor katastrof med riktigt stor samhällspåverkan eller om någon/några aktivt skapar stora påfrestningar för samhället? Terrordåd – industrikatastrofer – naturkatastrofer – listan kan göras lång.

På 80-talet hade Sverige en självförsörjningsgrad på 80–100 procent när det gäller livsmedel. I dag är den under 55 procent och sjunkande, Europas lägsta, särskilt beträffande mjölk, gris- och nötkött. Norrland är beroende av dagliga transporter från södra Sverige eller utlandet. Sedan inträdet i EU har vi inga beredskapslager.

Det finns ingen statlig myndighet med samlat försörjningsansvar vid kriser eller katastrofer.

Hur skall vi klara en riktig kris?

Skall vi Twittra till övriga EU om matpaket?

Jag citerar Per Gudmundsons eminenta blog:

“Denna modell för samhällets organisering saknar historisk motsvarighet. Kanske är det dags att tillföra ett begrepp till den politiska filosofin:

Nattvandrarstat -en -er. Samhälle där statens uppgifter maximeras i allt utom att garantera medborgarnas grundläggande trygg- och säkerhet. Försvar, rättsväsende och katastrofberedskap sköts istället av frivilliga. Se Sverige.”

Vill vi egentligen ha det så här?

Share This